Lyssna på låten Visst kan väl en stör förlåta av André Sveningzon.

Projekt Störens Återkomst har tilldragit sig mycket uppmärksamhet och blivit en katalysator för övriga initiativ längs älven. Ett par av dessa har renderat i examensarbeten. Det övergripande syftet med dessa är att undersöka hur Göta Älv mår, hur atlantstörens återkomst påverkar älven och hur denna kunskap kan användas för att i förlängningen föreslå restaureringsåtgärder. Här finns två examensarbeten att förkovra sig i. Varsågoda! 

 GUT CONTENT ANALYSIS OF FISH SPECIES IN GÖTA ÄLV Ladda ner

THE IMPACTS AND MAPPING OF SHIP INDUCED WAVES IN GÖTA ÄLV Ladda ner

Det är värdefullt att kunna åka på den här typen av symposium och Linnéa kom hem med flera viktiga pusselbitar som det svenska störprojektet hade saknat. En sådan är ett par nya studier från Nordamerika, som visar på vikten av att störar utsätts för vatten i sin hemmaälv i ett mycket tidigt skede i sin livscykel. Dessa studier stöder därmed tesen att ha uppfödningsanläggningar på stranden av älven. För att kunna göra detta, sökte Sportfiskarna pengar ihop med Kungälvs Kommun och Lilla Edets kommun. Ansökan gjordes till ett pågående störprogram i Donau, och anslag beviljades under våren 2026. Därmed påbörjades ett mycket intensivt arbete för att få allting klart så att Arken kan flyttas från sin nuvarande plats till sin nya plats i Kungälv. Vi satsar på att få det klart under sommaren 2026 så att Arken kan välkomna nykläckta störyngel i månadskskiftet juli-augusti.

273 störar har märkts med passiva sändare så kallade PIT-tags.

Personalen (Rikard och Linnéa) har gått kurser för att lära sig märka fiskar på ett korrekt sätt, och under vintern användes detta när en strömstudie genomfördes. I denna testade vi om störar växer snabbare om de får simma i en ström genererad av en pump. De första resultaten är mycket spännande och visar att fiskarna växer bättre om de får simma i en ström. Exakt varför det är så blir nästa sak att ta reda på. Det kan bero på att de bygger muskler, eller på att de trivs bättre, eller för att de inte stör varandra i födosök. Eller en kombination. Detta arbete är en del av ett projekt som Sportfiskarna är med i tillsammans med Göteborgs Botaniska Trädgård och Nordens Ark. Detta projekt kallas Wild Out West och syftar till att finna nya metoder för att återförvilda ekosystemen.

Även i år kommer vi jobba med telemetrimärkning av störar, och det kommer ske i mitten av maj. Syftet med 2026 års telemetrimärkning är att reda ut om vandringsmönster och överlevnad skiljer sig åt ifall störarna har gått längre tid i kallt vatten istället för kortare tid i varmt vatten. Efter detta blir fiskarna släppta i Göta Älv, vid Lilla Edet. Därefter kommer vi städa ur Arken och förbereda den för flytt till Kungälv.

90% av de störar som släpptes år 2024 har överlevt sitt första år. De visar på ett varierande beteende, en del simmar mycket långt, en del gillar att utforska och några är lite mer stationära. Efter ett helt år var 27% av dem fortfarande kvar i älven, och det bedöms vara en god indikator på att älven har tillräckligt med insekter för att föda juvenilerna.

Gustav Hellström (SLU) och Linnéa Jägrud märker stör med akustisk telemetrisändare.

Detta skedde under det Nordiska sjuårskriget som varade åren 1563-1570 mellan Sverige och Danmark. Störens ursprung är därmed osäkert men lasten torde komma från Danmark eller möjligen inköpt från Tyska städer. På den tiden utgjorde Halland, Skåne, Blekinge och Gotland en del av Danmark, tillsammans med Norge och Bohuslän. 

Här framgår uppbörden av stör till Stockholms slott år 1565. ”Av Lasse Olsson skeppare uppå ett fribrytar skepp. Danske skepp – Syltad Störie – 9 tunnor och 3 fjärdingar.

Den syltades stören kom att konsumeras inom en period om två år. Under det första året, 1565, sändes 1 ½ tunna till Stockholms slott den 20 september 1565, 1 ½ tunna skickades till Kong. Majt:s skafferi den 4 juli, och samma dag sändes även en ½ tunna stör till fröknarnas skafferi. Med fröknarnas skafferi avses troligen de ännu ogifta prinsessorna Sofia och Elisabeth Vasa, döttrarna till Gustav Vasa. Dessa var i övre tonåren och skulle senare komma att utgöra spelpjäser vid fredsmäklandet i form av eventuella giftermål. I kvittensregistret är leveransen till fröknarnas skafferi attesterad av fröknarnas hovmästare och denna kvitterade då endast ut halvtunnan med stör.

 Här syns levereringen av stör till olika mottagare. Överst syns: Levereringen till Kongl. Majt:s skafferi den 4 juli anno -65, dit 1½ tunna stör skickades, tillsammans med fläsk, lax och lappesik ( vi ber om ursäkt för ordvalet, men det är så det står). Under syns: Levererade till Fröknarnas skafferi den 3 oktober – 64 och 4 juli anno -65, där en ½ tunna stör syns på andra raden uppifrån.

Därmed utgick sammanlagt 3½ tunna syltad stör år 1565 och inför år 1566 fanns 6 tunnor och en fjärding kvar. Att ursprungligen 3 fjärdingar minskats till 1 beror sannolikt på att någon av de levererade halvtunnorna egentligen består av två fjärdingar, alternativt att två fjärdingar har öppnats för att istället fylla upp en halvtunna.

År 1566 konsumerades de kvarvarande tunnorna med syltad stör. Påvel Köksskrivare kvitterade ut 4 ½ tunna stör till Kong. Majt:s skafferi den 29 juli 1566 och den 28 september levererades 1 ½ tunna stör till Stockholms slott. Därmed sammanlagt 6 tunnor. Halvtunnorna antyder att tunnor öppnats och innehållet fördelats till två halvtunnor.

Således fanns endast 1 fjärding syltad stör kvar. Denna fjärding blev emellertid restad sedan ”Karl Simonsson haffr tagitth oloffligen aff slåtthet – 1 fjärding störir”.

Vem denne Karl Simonsson var har vi inte lyckats få reda på. Hans namn förekommer inte bland fogdarna, skepparna eller andra yrkesverksamma vid och inom slottet. En möjlig teori är att han är en leverantör åt någon av landsfogdarna och att denne tagit med sig stören då denna hämtat hem varor åt sin fogde. Att stören står som ”restad” antyder att Karl, eller dennes uppdragsgivare, troligen blev debiterad för värdet av stören i form av en skuld.  

Såhär ser en uttagskvittens ut. I marginalen till vänster står det: Fröknarnas skafferi. En klammer visar att två uttag har gjorts till fröknarna. I den undre, daterad den 4 juli -65, framgår det att fröknarnas hovmästare bland annat utkvitterat en halv tunna stör till fröknarnas behov.  Du ser ordet stör: fjärde raden underifrån, andra ordet från höger. Störie.

Under 2025 fokuseras arbetet på att växla upp projektet, söka fler medel och staka ut de större riktlinjerna för de kommande åren. Här följer en resumé från sommaren.

Arken och Graalen – hem för tusentals atlantstörar
De första 95 fiskarna räcker inte på långa vägar för att bygga en population och det är därför nödvändigt att kunna hysa stör över vinterhalvåret för att kunna sätta ut dem på våren. För att lösa detta har organisationerna valt att jobba med mobila enheter som kan flyttas vid behov. Det inreddes två containrar, den ena, Arken, byggdes och drivs av Sportfiskarna i Göteborg och den andra, Graalen, byggdes och drivs av företaget Miljöteknik i Väst, där Dan Calderon är nyckelpersonen. Arken består av en 40-fots isolerad container där två stora rännor löper längs sidorna. Pumpar, filter, rör och reningsanläggning installerades. Graalen har en liknande uppbyggnad. Det har varit utmanande att få dessa system att fungera, så vintern 24/25 gick till kompetensbyggande och förbättringar. Gemensamt lyckades Arken och Graalen få cirka 140 fiskar att överleva och bli stora nog för märkning med Floytag och akustisk telemetri. Dessa märktes i maj 2025 och fick friheten i älven under juni. Alla som är akustiskt märkta släpptes via soft release i buren i Lilla Edet. Under sommaren släpptes även ett antal floytagmärkta störar vid besök av finansiärer, liksom för allmänheten. Sent i augusti anlände ett större antal småstörar, varav ett antal tusen sattes ut direkt i älven, helt enligt de tillstånd som erhållits. En del av dem kommer att hållas kvar i Arken och Graalen över vintern för att växa till sig i varmare vatten inomhus och bli basen för fiskutsättningen 2026.

Maratonsimmare och värdefulla bifångster
Under våren 2025 kom de första pålitliga bifångstrapporterna. Detta är ett viktigt sätt för allmänhet och yrkesfisket att bidra till bilden av atlantstörens vandring och livscykel. Fisken är helt fredad och måste återutsättas, men genom att läsa av de fyra siffrorna på den gula floytagen, samt om möjligt väga och mäta, så inkommer värdefull information. I augusti 2025 hade vi fått in följande bifångster: utanför Vinga: 3 stycken, längs Bohuskusten: 3 stycken, i Norge: 2 stycken, i Ålborg, Danmark: 1 stycken, längs södra Hallandskusten 4 stycken. Den som simmat längst var en av de sex som släpptes på det stora officiella släppeventet den 18 juni 2024 i Kungälv. Den hittades den 15 maj i Farsund, Norge och hade då gått upp två kilo i vikt och vuxit 15 cm på längden! En som simmat ut riktigt snabbt lämnade buren i Lilla Edet för att endast fyra veckor senare hittas i Ängelholm! De allra flesta har överlevt bifångsten och simmat vidare. Succesivt växer en bild fram även om den är fragmentarisk. Atlantstören simmar vitt och brett och gillar att röra på sig! En del är kvar länge i älven och en del lämnar direkt och drar till havs.

Häng med på ett fartfyllt äventyr med Linnéa Jägrud och Dan Calderon i spetsen. Störens Återkomst heter filmen och bär samma namn som projektet, som nu vuxit till ett av Sveriges mest uppmärksammande natur- och rewildingprojekt någonsin. Under åtta och en halv minut får du en kompakt men lärorik och underhållande sammanfattning av projekt Störens återkomst.

Det finns nämligen studier som tyder på att soft release ökar överlevnadschanserna, så det bestämdes att applicera det även här. De allra flesta fiskarna har simmat från Lilla Edet men ett litet antal blev släppta i Nordre Älv, vid Kungälv. Detta gäller främst de som släpptes vid eventet den 18 juni 2024.

Alla fiskar kom den 24 april från the Mecklenburg-Vorpommern Research Center for Agriculture and Fisheries i Rostock, norra Tyskland. De var hundra till antalet och alla överlevde resan och mådde bra. Under en intensiv vecka i maj märktes 92 fiskar med en akustisk telemetrisändare. Detta går till så att man söver fisken, gör ett litet snitt i bukhålan, försiktigt stoppar in sändaren (som ser ut ungefär som ett vanligt AA-batteri), syr ihop fisken med kirurgtråd och därefter lägger den i uppvak. Efter detta var fiskarna under övervakning i ett par dygn innan vi konstaterade att alla återigen mådde bra.

24 mottagare placerades längs älven, från Lilla Edet ner till Göteborg, och ut till Nordre Älvs Estuarium via Kungälv samt ute i kustbandet. Dessa ligger nära botten och tar emot signaler från de sändare som fiskarna har inopererade, och på så vis kan rörelsemönstret följas. Hela detta system med sändare och mottagare kallas för akustisk telemetri. Det är ett pålitligt system som dock bygger på att vi får tillbaka mottagarna och kan tanka av den information de samlat på sig.

Det finns ett flertal intressanta frågeställningar som akustisk telemetri kan svara på. Vilken väg väljer fisken? Hur många överlever? Hur länge är de i älven? Hur beter de sig när de närmar sig saltvatten? Allt detta är information som kan användas för att planera restaurering av älven och bevarande av naturvärden.