Länge trodde man att atlantstör och Europeisk stör var samma fisk. Först omkring 2010 identifierades de som två helt olika arter, vilka båda har funnits i nordvästra Europa. En del hybridisering har förekommit men den dominerande arten i Sverige har definitivt varit atlantstör. Den fanns i de flesta större vattendrag i Nordvästeuropa och i hela Östersjöområdet.

Det är okänt om den har lekt i de nordligaste svenska älvarna eller om det varit för kallt där. Atlantstör gillar värme och leker på sommaren i starkt strömmande sötvatten med god syretillförsel. Äggen kläcks och ynglen lever uppe i floderna tills de är stora och starka nog att klara av salt. Gradvis kan den vänja sig vid havet och kan då leva i älvmynningen innan den kan bli helt kustlevande. I hela livet äter den bottendjur där storleken på bytet i princip bestäms av hur stor munnen är. När fisken är könsmogen (i äldre tonåren) simmar den upp för att leka och därefter tillbaka ner till kusten igen. Så håller den på och ju äldre och större hona desto mer ägg kan hon hysa.